Det var länge sen man blogga nu. Kände det var dags och skriva lite iaf igen.
Har hänt mycket i mitt liv sen jag och Martina gjorde slut.
Var tillsammans med en annan tjej i lite över 3 månader.
Men det fungerade inte så bra mellan oss så var bäst och gå åt varsitt håll.
Men nu så börjar det gå frammåt igen.
Nej nu vet jag ej vad man ska skriva mer men får ta skriva mer i kväll då :D
// Sami

Tänkte bara skriva att jag har gjort mig en ny blogg.

http://maaaartinas.blogg.se

Där är min nya blogg, kika gärna in där.
Här kommer jag inte skriva något mer, vet inte om Sami kommer göra det.
Men den hära är ett avslutat kapitel nu för mig iaf..

Nu har jag och Sami pratat. Nu tycker vi ganska lika.
 Det är inte lätt det här, men det är nog det bästa. Iallafall just för stunden.
Vi har nu kommit fram till att flytta isär, så jag ska flytta ut imorgon.
Det är något vi pratat om ett tag men inte gjort något åt.
Vi har haft det skit senaste månaden. Ingenting har funkat.
Vi har hela tiden sagt att det kommer lösa sig.
Men det har det inte gjort, och det kommer inte göra det heller.
Inte just nu iaf, inte så länge vi bor tillsammans.
Så nu har vi gjort slut, helt och hållet.
Sen får vi väl se om vi någongång hittar tillbaka till varandra.
Det är något som visar sig med tiden.
Just nu kan vi inte vara tillsammans, hur mycket vi båda än vill så funkar det inte.

Jag älskar Sami över allt annat och jag vet att han älskar mig också.

Jag är jätte ledsen för att det slutade så här, det gör ont som fan.
Äsch, orkar inte skriva mer nu. För många tårar rinner nu.

Men det viktigaste för mig just nu är att jag och Sami skiljs åt som vänner.
Vilket vi också gör, så det är något posetivt i det negativa iaf.

/ Martina

Fullt ös medvetslös.
Eller nått. Aja, ikväll umgås jag med Malin och det är förjävla fint! :D

kungen och loverboy kom nyss. Fråga mig inte vem som är vem.  Men jag antar att Johan är kungen. Hm, jag vet inte riktigt om jag håller med om det. Men men... haha

Äsch, nu ska vi ha kul!

/ Martina & Malin

Jag är svin trött. Så trött att det gör ont i ögonen.
Ögonen går typ i kors och jag ser suddigt. Så trött är jag.
Men jag kan inte sova. Det är sjukt jobbigt.
Vet inte ens varför jag inte kan sova.
Det går bara inte, ligger bara och vänder och vrider på mig när jag försöker.
Jag har ingen ro i kroppen och så har jag massa tankar och skit som snurrar runt i huvudet.
Igår var det likadant, var vaken hela natten.
Kunde äntligen sova när klockan hade passerat sex, och då sov jag i fyra timmar typ.
Undrar när jag kommer somna idag. Antagligen där runt sex-sju tiden.
Har fått sjukt svårt att sova sista månaden typ.
I början låg jag vaken någon timma innan jag somna, men sen blev det bara värre och värre.
Ibland kunde jag somna hur lätt som helst och ibland inte.
Nu går det inte alls att sova på nätterna verkar det som.
Sover typ 3-5 timmar varje dag. Sen går det inte sova mer. Även fast jag är trött.

Jag hatar det här, jag vill sova. Typ i hundra år eller något.

/ Martina

Usch, jag känner mig så jävla stressad.
Om lite mer än en timma ska jag vara uppe hos pappa redo att åka.
Vi ska in till Södertälje och kolla på fotboll och käka på O´learys.
Ska bli trevligt att umgås med farsan Baloo, Rulle och tre andra gubbar. haha.

Just nu har jag tvättstuga. Kunde ju inte tvätta allt igår då torktumlaren var trasig.
Vilket den är idag också, så jag fick boka den andra tvättstugan istället för att kunna tvätta.
Men den är ju så jävla dålig, tar sån jävla tid för maskinerna och tumlaren i den här tvättstugan.
Men men, behövde ju verkligen tvätta så var tvungen.

Igår gick jag upp till pappa för jag skulle ju lägga golv.
Men så blev det inte, pappa orkade inte. Så vi satt och snacka istället.
Vi snacka på ett sätt vi aldrig snackat förut.
Det kändes konstigt men gud så skönt det var att vi kunde snacka om saker som vi aldrig har
 kunnat prata om förut utan att bli sura och osams med varandra.
Många saker jag haft tankar och frågor om fick jag svar på igår.
Genom att pappa berättade saker om min barndom och lite annat.
Och jag tror även pappa fick lite svar på sina frågor.

Det är först nu som jag inser vilken jävla bra pappa jag har.
Jag har alltid tyckt han har varit för hård och orättvis. Men nu förstår jag varför.
Och jag är tacksam för att det är just han som har uppfostrat mig och mina syskon.
Han har kämpat och haft det skitsvårt med oss genom alla år.
Han har fått höra så mycket dåligt, både av oss barn och om oss barn.
Men han klarade sig själv att uppfostra tre barn, och det tycker jag är jävligt starkt.
Jag älskar min pappa oerhört mycket och han är som en förebild för mig.
Men jag tror inte han vet om det, för det är något jag aldrig sagt till honom.
Jag har velat säga det så många gånger, bara säga att jag älskar dig pappa.
Men jag har aldrig kunnat, eftersom vi aldrig riktigt har kunnat prata förut så skulle
det ju vara skitsvårt att bara kläcka ur sig just det.

Det kanske blev ett lite för personligt inlägg, men kände att jag behövde skriva av mig.
Och har ju bloggen till att skriva av mig så så fick det bli.

Nej usch, nu måste jag verkligen skynda mig.
/ Martina

Fyfan vad trött jag är.
Men kan inte sova för har tvättstuga nu.
Började tvätta klockan sju, och när jag kommer dit då är torktumlaren sönder.
Bajs på det. Så jag tvättar bara lite idag, så det hinner torka i torkskåpet.
Sen får jag väl ta en ny tid tills typ imorgon och hoppas på att dom har
 varit här och lagat torktumlaren då.
För jag måste verkligen använda den när jag tvättar.
 Annars hinner man ju inte få något torrt alls typ.

Igår var jag uppe hos farsan Baloo, jag var tvungen att tömma mitt gamla rum.
Pappa ska göra om där inne så det blir typ som ett cafe rum, för han har massa cafe möbler.
Blir nog as nice när han är klar med det där. För antar att det blir lite 50tals tema på det hela.
Så då var jag tvungen att packa ner mina saker i kartonger det jag skulle ha kvar och resten slängde jag.
Fyfan vad kul det var att packa ner sakerna, hitta massa saker jag glömt bort. haha.
Men roligast var nog att läsa mina gamla dagböcker. Haha, så man skrev förut.
Satt och skratta och tänkte tillbaka till den tiden då jag skrev.

Sen kom min syster, hennes kille och Rulle och käka hos pappa också.
Har blivit lite som en tradition. Eller kanske inte, men vi äter tillsammans hos pappa
nästan varje Söndag eller iaf varannan. Det är trevligt. Igår var det kalops på menyn. Smaskigt.
Efter vi käkat knalla jag, min syster och hennes kille ut i skogen och plocka svamp.
Vi fick ihop typ en korg med höstisar, det var kul.

Senare idag ska jag upp till pappa igen.
Jag ska hjälpa honom att lägga golv. Ska bli kul att lära sig hur man gör.
Får se om Sami har lust att följa med upp också, så jag kan få lite hjälp.

Nej, nu måste jag till tvättstugan.
/ Martina

Jaha, undrar om jag kommer kunna sova inatt.
Tror inte det, har ingen ro i kroppen alls.
Hatar att sova själv, har aldrig haft problem med det förut.
Men nu senaste tiden tycker jag det är skit svårt.
Ska iaf försöka sova sen.
Men antar att det slutar med att jag ligger och vrider mig fram och tillbaka i sängen
 bara medans alla tankar far omkring i huvudet.
 
Men jag har iaf något att göra om det skulle vara så att jag inte kan sova.
Då kan jag sitta och trycka i mig en hel kladdkaka.
Bakade precis en, mest för att fördriva tiden lite. Och för att det är så gott.
Och sen så skulle jag kunna diska också, och städa lite.
Eller så kan jag baka något annat gott.
Eller kolla på en film kan jag ju också göra.
Äsch det lär jag ju märka sen, vad jag gör. Om jag inte kan sova.

Nu ska jag hitta på något att göra. Kan inte sitta vid datorn, det är för tråkigt.
/ Martina

Och så var jag tillbaka igen.
Försökte ta tag i allt, men nej det gick inte.
Nu är jag nere på botten igen.
Fan fan fan.
Varför kan inte allt bara vara bra?
För just nu finns det inge bra, eller?
Ännu en gång är jag på botten av allt, och det är mitt fel.
För jag är så jävla dum i huvudet.
Man lär sig av sina misstag, heter det inte så?
Jag tror fan inte jag lärt mig ett skit av mina misstag.
Så nu är ju frågan till mig själv, när ska jag orka mig upp igen.
Och försöka börja om. Börja om och försöka få mig ett normalt liv.
Det kommer nog aldrig hända, för jag kan fan inte ha ett normalt liv.
Äsch, allt kan inte vara lätt alla gånger. Jag vet.
Men är så trött på att alltid ha det svårt.

Det finns så mycket jag egentligen skulle vilja säga, men det går inte.
Det finns så många saker jag egentligen skulle vilja göra, men det går inte.
Allt ska alltid vara så jävla svårt. Vad jag än väljer så blir det fel.
Jag orkar inte mer nu, vad har jag gjort för dåligt för att förtjäna den här skiten...

/ Martina

Nu har vi inte våran bebis kvar.
Hon blev precis hämtad av sina nya ägare.
Hon kommer få det så bra hos dom. Bättre än vad hon hade det här.
Fan vad jobbigt det är nu. Kommer sakna henne som fan.
Tårarna bara rinner och rinner.

/ Martina

Happ, ringde det dära stället angående samtalstid.
Fick prata i telefonen med dom i typ en kvart.
Dom ställde massor av frågor.
Så nu väntar jag på att dom ska höra av sig med en tid till mig.
Om dom nu tycker att jag behöver komma dit och prata.

Jag borde hoppa in i duschen och sen knalla iväg till skolan och kolla om jag kan skriva upp mig på vikarielistan för dagiset. Men fick plötsligt ingen ork.
Jag blev ledsen. För idag kanske våran bebis flyttar.
Så jag passar på att gosa med min bebis istället.
Hon ligger i mitt knä just nu. Men ska gå och lägga mig i sängen och gosa med henne istället.
Men antar att hon får det bättre hos dom nya ägarna.
Fan att det ska behöva bli såhär, men vad ska man göra.

Äsch, nu rinner det för många tårar så avslutar här.
/ Martina

Så var det en ny vecka igen då.
Nu är jag så jävla trött på att ha det som jag haft/har det.
Så idag, idag då började jag om. Började om med mitt liv.
Lyfte min feta röv ur sängen, bestämde mig för att ta tag i allt igen.
Så jag började med att ringa min soc tant. Som jag borde ha ringt för flera veckor sen.
Bad om ursäkt för jag inte dök upp på mötet vi skulle haft och jag bad om hjälp.
Jag bad om hjälp och frågade vart jag skulle vända mig angående en kurator eller psykolog.
Och jag fick hjälp, så imorgon ska jag ringa ett ställe och be om en samtalstid.
Känner att det var dags, många har sagt till mig att jag ska gå och prata med någon.
Men jag har inte velat. Jag tycker det är läskigt. Att prata om saker som hänt förut i mitt liv.
Nej usch, det gör för ont och är för jobbigt.
Men jag har kommit fram till att jag måste göra det iaf.
Prata om allt som hänt, förut och nu senaste tiden.
Jag har gått hos två kuratorer och en psykolog tidigare. 
Men slutade gå dit när det blev för jobbigt, när dom kom för nära inpå mitt liv.
Så jag hoppas att det den här gången kommer gå bättre. 
Dom andra gångerna var jag tvingad att gå dit, den här gången är det mitt egna val.
Och den här gången, då jävlar ska jag klara det. Inte bara försvinna när det blir jobbigt som jag alltid annars gjort. Nu är jag redo.

Nej nu ska jag avsluta här. Ska börja laga mat nu.
/ Martina

Allt är så jävla konstigt, bara en jävla massa frågor far runt i huvudet.
Är så sjukt ledsen men samtidigt så sjukt glad.
Vet inte riktigt vad jag ska göra med allt.

Igår kom min bror, Sagge och Max hit.
Vi hade jävla trevligt må jag säga.
Blev inte riktigt som jag hade ränkat.
Utan det blev, party och massa annat folk.
Hur som haver var det skit kul, känns som det var behövligt att festa och ha kul.
Aja, Malin är här. Ska snacka massa skit med henne nu.

/ Martina

Längesen jag skrev nu.
Men har inte tiden, orken eller lusten till det.
Har viktigare saker att ordna upp först.
Förstår inte hur "vi" har alla läsare kvar typ.
Har ju inte skrivit på skit länge känns det som.

Kan iaf säga att livet är fortfarande åt helvete.
Jag försöker ordna upp det.
Men det går inte, allt blir fel som vanligt.
Är så jävla trött och ledsen på det mesta att det finns inte.

Kan iaf säga att det är slut mellan mig och Sami, och har varit det ett tag.
Jag hoppas det löser sig, för jag älskar honom som fan.
Men jag vet inte, jag får vänta och se.
Se vad han vill, för just nu vet han inte.
Vi bor fortfarande tillsammans iaf.
Något posetivt i det negativa.

Jag går ner i vikt som ett svin, eller kanske inte. Men nått kilo i veckan iaf.
Varför vet jag inte, det bara är så.
Äter som jag brukar. Vilket är massa chips och skit och ganska normalt med mat.
Och det borde man inte gå ner i vikt för.
Men tydligen så är det så, snart väger jag under 50 kilo.
Och det är inte bra tycker jag, jag är ju förfan underviktig egentligen.
Fast jag ser rätt fet ut. Konsigt det där.
Man ser tjock ut men väger på tok för lite.

Ärligt så vet jag inte vad jag ska göra med mitt liv just nu, allt känns så jävla meningsölst just nu.
Allt jag vill är att allt ska bli bra igen och att Sami vill bli tillsammans med mig igen.
FAN FAN FAN FAN!

Här är en gammal bild på mig och mitt allt! <3








Det blev ett tråkigt inlägg, men så är det ibland..
/ Martina

ÅT HELVETE MED ALLT!
Orkar inte försöka längre ens.